Slipper makten undan?

REFERAT: ”Ja – den slinker undan som en tvål”, var ett av svaren när bevakningen av de avvisade egyptierna 2001 debatterades på PK Stockholm. Självkritik präglade panelens diskussion om hur journalisterna egentligen lyckades med att ställa ansvariga politiker till svars.

UPPDATERAD: Nu med videoinspelningarna av debatten.

Joachim Dyfvermark, en av Kalla Faktas avslöjare av affären, berättade om hur han och de andra grävarna hade förväntat sig draghjälp av kollegor. De var själva då brända på UD och i regeringskansliet. Men enligt honom har ingen senare stått till svars, utan alla inblandande har sedan dess fått bättre jobb.
Ekots Inger Arenander höll med om att alla de stora medierna kunde ha dragit på mer från början. Ewa Stenberg på DN menade att redaktionerna inte såg hela potentialen i storyn och att en del av bristerna förklaras med den redaktionella verkligheten, där alla måste hinna mer på kortare tid.

Lena Mellin på Aftonbladet sa att det är skämmigt att inte kunna dra fram egna fakta, utan tvingas förlita sig på en annan redaktions uppgifter. Det kan förklara varför drevet uteblev.

Men Joakim Dyfvermark hävdade att det var vanlig enkel nyhetsrapportering som saknades. Den pressen på makthavarna hade räckt för att tvinga fram sanningen om vem som visste vad.

Debatten handlade också om vad som blivit sämre i den politiska journalistiken. Reportrarna läser inte längre offentligt material, sa Erik Fichtelius, SVT.
– Det börjar bli grävande journalistik att läsa en proposition.

Nä, det är källkontakterna som saknas, menade Joakim Dyfvermark.
– Vi är jättebra på att begära ut allmänna handlingar, men ska vi bara äta lunch med en politisk tjänsteman känns det konstigt.

Diskussionen inleddes med en utfrågning av Eva Franchell, som skrivit boken ”Väninnan” om sin tid som pressekreterare till olika ministrar, främst Anna Lindh. Enligt Eva Franchell hade hon tillgång till unika källor när hon i sin bok leder i bevis att Anna Lindh var långt ifrån ensam ansvarig för avvisningen. Thomas Bodström och Göran Persson var mer välinformerade än vad de i efterhand medgett.
Fler pressekreterare borde bryta mot etiketten och skriva en bok, blev en annan av kvällens slutsatser.

Aina Jutterström