Referat från Gömda-debatten

Rubriken på debatten var ”Har medierna backat för en känd journalist; Liza Marklund?”. Och det debatterades – stundtals hätskt. I panelen Gabriel Byström, kulturchef på Göteborgs Posten, Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet, Leo Lagercrantz, redaktionschef på Newsmill, Annika Widebäck, reporter på TV4 och Björn Wiman, kulturchef på Expressen.

Inspelad version av debatten om Gömda, del 1:

Klicka på Läs mer här nedan för att se resten av debatten.

Debatt Gömda del 2:

Försnack med Mats Svegfors:

Ett antal inbjudna gäster deltog också i debatten, som Monica Antonsson författaren till boken som föranledde debatten, Ann-Marie Skarp, förlagschef på Piratförlaget som gett ut Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl och dessutom Jan Guillou.

– Det är en tramsfråga om de stora medierna håller Liza Marklund om ryggen, tyckte Gabriel Byström.
– Vi har inte hukat, sa Jan Helin, men medgav också att det fanns ett visst mått av kollegialitet i hur man hanterat själva frågan och sa dessutom att Liza Marklunds kontaktnät var så omfattande att det kunde flyga.

Jan Helin ansåg att det fanns två frågor som var mer intressanta än andra i den här frågan och det var; På vilka grunder fick ”Mia” asyl i USA, och varför gjorde Liza Marklund om Mias chilenske man till en blond svensk från Norrland.
Annika Widebäck höll inte med, hon menade att den viktigaste frågan var om ”Mia” blivit förföljd eller inte och hävdade bestämt att det går att ta reda på – Åk till Oxelösund, uppmanade hon panelen.

– Riksmedierna har varit oerhört sena, sa Leo Lagercrantz, men det är en demokrativinst att bloggarna fått så stor makt.
– Bloggnätverket gör större scoop än de bästa journalisterna, sa han, och syftade på att det i stort varit bloggarna som fått frågan att växa så att idag snart alla medier måste förhålla sig till den.

Jan Guillou medgav att han inte läst Liza Marklunds böcker, men i princip menade han att Liza Marklund bara använt personerna i böckerna som grund och sen modulerat sitt politiska program runt dem. När man sen kritiserar romanen som om det vore ett reportage, sa Jan Guillou, gör man fel, det går inte att göra på det sättet.

Ann-Marie Skarp menade att hon hela tiden, från första början, sett de här böckerna som romaner och därmed är det ointressant med sanningshalten i dem.
– Det är viktigt att diskutera den här frågan, tyckte Björn Wiman, eftersom det kommer att färga hur människor ser på det här samhällsproblemet, med kvinnor som blir slagna.
Monica Antonsson menade att sant är sant och att det får följder av att det finns en Mia som hela tiden sagt att det här är en sann historia som handlar om henne.
Diskussionen skulle kunna ha fortsatt ännu, närmare 1400 personer såg vår livesändning på webben och debatten på vår chatt formligen exploderade.

Lena Scerman