Referat 21/2: Vikariat till vanvett

Varför kickar medieföretag duktiga vikarier för att lära upp nya på samma jobb? Och varför väljer de dyra bemanningsföretag framför interna vikariepooler? Det var en del av det som ventilerades på Publicistklubbens debatt om vikariatvanvettet som riskerar urholka arbetsrätten och leda till sämre och ytligare journalistik.

Det blev en laddad debatt när utlasade vikarier mötte facket och arbetsgivare. Susanne Nilsson ifrågasatte varför hon tvingats sluta på varje jobb när det fortfarande finns behov.
– Jag har fått se andra vikarier ta över ”mina” vikariat. Jag har börjat tröttna nu, sa hon efter att ha lasats ut flera gånger på sju-åtta arbetsplatser. Hon har tappat räkningen.

Linn Olsson har startat bolag för att kunna fortsätta jobba ungefär som en fast anställd, fast utan trygghet.
– Vikarier får hoppa runt och det blir svårt att fördjupa sig. Det finns ingen vinst för journalistiken, sa Linn Olsson.
Lojaliteten mot företaget riskerar minska, vikarierna kan bli anpassningsbara och få sänkt entusiasm var andra konsekvenser för medieföretagen som togs upp. Med sämre journalistik som följd. För att inte tala om otrygghet och sämre utvecklingsmöjligheter för individen.

– LAS är ett skämt idag. Situationen är förödande individen och kvaliteten av journalistiken, sa Agneta Lindblom Hultén, ordförande för SJF.
Hon ansåg att mediecheferna är dåliga på att planera.
– Chefer är livrädda att ta ansvar för människor, därför börjar de dribbla trots att vi vet att 15 procent vanligtvis är borta från jobbet, därför borde det inte vara så svårt att planera, sa Agneta Lindblom Hultén.
Helene Axelsson Sahlin på SVT höll inte med.
– Vi har överanställning, men det räcker inte. Vi är generösa med tjänstledigheter för bokprojekt och annat. Och vi har stor intern rörlighet eftersom nyhetspersonal ofta hoppar in på olika tillfälliga projekt och då behöver de ersättas, sa Helene Axelsson Sahlin.
Hon avslöjade också att SVT efter år av dyra uppsägningsprocesser nu har börjat nyanställa. 20-25 anställdes i höstas och 40 kommer att anställas till våren.
– När vi ser att vi har behov så anställer vi.

Att överanställa än mer såg hon dock inte som en lösning.
– Tills-vidare-anställningar är inte alltid trygga. Ständiga uppsägningar tär på varenda kotte.
Ett uttalande som provocerade flera, däribland Linn Olsson.
– Jag blir hellre uppsagd än håller på som jag gör nu år ut och år in.
Eller som en tjej i publiken:
– Jag blev provocerad att höra att man inte anställer på grund av rädslan av att avskeda. SVT och SR bidrar aktivt till att nedmontera svenska modellen och journalistiken urholkas. Även om andra branscher är dåliga så är det väl fan inget att ta efter. Vi ska slå vakt om vår arbetsrätt.
Och Agneta Lindblom Hultén påminde om det självklara som borde minska rädslan hos arbetsgivarna.
– Det är ju inte så att bara för att man fått förtur till fast anställning så blir man fast anställd.

Är då lösningen att jobba för bemanningsföretagen? Ja, enligt bemanningsföretaget Marieberg Media. Men diskussionen blev allt mer kreativ.
– Bemanningsföretag är som plåster på ett avhugget ben, sa Linn Olsson.
Eller som en luttrad tjej i publiken:
– Om man är van att äta bajs så blir man jättetacksam om man får något som är lite godare.
Därför är en del vikarier tacksamma över att faktiskt ha fått jobb på bemanningsföretagen. Men flera ventilerade problemet med lägre status, sämre villkor och behandling. Något som Tobias Hellström, verksamhetschef på Marieberg Media dementerade.
– Visst kan man få sämre journalister och dålig stämning om andra ser på bemanningsföretagen över axeln. Men vår bild är att det inte är så.
Marcus Hankins som fått jobb på bemanningsföretaget Marieberg Media höll med och var glad för sitt jobb.
– Utan dem hade jag tvingats flytta till Stockholm. Nu stannar min kompetens på GT, precis som förr. Det är bättre än i LAS-karusellen där man utbildar journalister, ger dem verktyg, men behåller dem inte sen.

/Styrelsen PK Västra