Referat 17/1: Jag är så glad att jag är svensk!

PK-debatten 17 januari blev en välbesökt samtalskväll i tre akter om Sveriges roll och röst i världen mellan författaren Henning Mankell och GP-journalisten Britt-Marie Mattsson, som förra året utkom med boken Neutralitetens tid – Svensk utrikspolitik från världssamvete till medgörlig lagspelare.

Akt 1: I klorna på Nato?
Har neutraliteten varit helig för svensk utrikespolitik, frågade kvällens moderator Erik Blix. Ja, sa Britt-Marie Mattsson som nämnde fläckarna under andra världskriget men som helhet tyckte att Sverige lyckats ganska bra när man stakade ut sin väg mellan Warszawapakten och Nato. Under intervjuerna inför sin bok med tidigare utrikesministrar märkte hon att det var svårt för dem att sätta fingret på när neutralitetspolitiken upphörde. ”Den var stendöd när vi gick in i EU”, sa till exempel Carl Bildt.

Varför var vi inte med Nato? Vi behövde inte, sa Henning Mankell och nämnde alla amerikanska överflygningar med spaningsplanen U2.
– Det var flagranta brott not neutraliteten. Idén med den svenska alliansfriheten är ett av de största politiska hycklerierna under min livstid.
Han ansåg att Sverige och Per Albin Hansson förde en skicklig politik som höll Sverige utanför andra världskriget, samtidigt som det var en svek mot de ockuperade grannarna Norge och Danmark.

Om det nuvarande svenska engagemang i Afghanistan, sa Britt-Marie Mattsson: – Det är intressant, vi samarbetar och deltar på samma villkor i Afghanistan och är i princip medlem i Nato. Dessutom har Nato har kärnvapen och det måste vi förhålla oss till.
– Jag är helt överens med Britt-Marie, sa Henning Mankell. Idag är det väldigt viktigt att vi inte rycker på axlarna och att vi inte går med i Nato för att åtminstone behålla något slags självständighet.
Britt-Marie Mattsson: – FN har sagt ja till rätten till vedergällning, men vad som sedan utvecklats till ett fullskalekrig har skett inom Natos ram, där Sverige inte är med, och samtidigt som vi är med i alla militära operationer har vi ett vilt flaggande om att vi är med för att bygga flickskolor. Där finns ett stort bedrägeri, att vi inte vågar tala om att vi är med militärt.
Henning Mankell: – Alla krig som väst utkämpat i Afghanistan sedan 1850-talet har förlorats. Det finns inga möjligheter att med vapenmakt införa ett styre som afghanerna inte vill ha.
Britt-Marie Mattsson: – Det är också många dödade afghaner som över hvud taget inte räknas. Hur många går åt av svensk eld? Hur många har svenska grabbar skjutit ihjäl i självförsvar eller offensivt? Vi journalister har lite tappat kontrollen och jag inkluderar mig själv.

Från publiken kom ett inpass om att det ibland finns situationer där militärt våld är nödvändigt och en undran om hur andra världskriget annars gått.
Britt-Marie Mattsson: – Varför är vi i Afghanistan? Är det för att hjälpa USA eller för att vi ska bygga flickskolor, som mantrat nu lyder. Man måste skala av retoriken och vara ärlig i sina avsikter.
Henning Mankell:- Jag vet inte varför vi är i Afghanistan, men jag vet att vi inte borde vara där. Vi borde försöka motivera USA och Storbritannien att gå in i en dialog. Men jag är inte pacifist utan fullständigt övertygad om att våld kan vara nödvändigt, särskilt befrielsekrig.

Är vi i klorna på Nato? – Ja, det kan jag nog tänka mig och jag är oerhört förvånad över att socialdemokraterna hänger med, sa Britt-Marie Mattsson.

Akt 2: Ett skepp kom lastat – vad Ship to Gaza förde med sig
Henning Mankell om vad som fick honom att följa med på ett av skeppen: – Jag tyckte det var ett handgripligt och bra initiativ, att bryta en illegal blockad, att komma med ett fartyg lastat med ickevåld, med det mest elementära för att människor ska överleva, så när Mattias Gardell ringde mig sa jag ja.

Om de risker han kalkylerade med? – Det är klart att jag tänkte igenom det, jag pratade med Eva, jag skrev ett brev och lämnade till en nära vän och det värsta skulle hända. Sedan baxnade jag över Israels dumhet, vi var långt ute på internationellt vatten, soldaterna gick till direkt anfall och några av dem som dog var prickskjutna mellan ögonen, så gör inte nervösa soldater som blir överfallna.

Britt-Marie Mattsson om den analys hon tror att Israel gjorde: – Maktfullkomlighetens analys och totala förvissning att man har USA:s stöd och att EU inte protesterar särskilt högljutt över något, till exempel bombningarna förra julen.

Henning Mankell om den analys Ship to Gaza gjorde: – Vi gjorde fullständigt rätt analys och de hittade inte tillstymmelsen till vapen, utom en kockkniv i köket och en av mina rakhyvlar. Vi kan inte säga att det var en succé eftersom nio människor dog, men vi förändrade faktiskt världen, hela världen fick se vad som pågick och jag är stolt.

Hade reaktionen blivit så kraftig om inte nio människor dött? – Det bästa hade naturligtvis varit om de hade släppt igenom oss och släppt blockaden. Om man sätter sig upp mot människor som förtrycker andra människor då utsätter man sig för stora risker.

Britt-Marie Mattsson undrade vad som kommer att hända och hur länge situationen i Israel kommer att fortgå. – Obama är ju en Söderhavets grabb och jag tror att amerikanarna är på väg mot annat håll. Hon nämnde också att sedan hon 1972 började skriva om Israel-Palestina-konflikten har hon konsekvent blivit utsatt för brev, påhopp och hat från företrädare för den judiska församlingen i Göteborg, vilket hon också tar upp i sin bok.

Henning Mankell sa att han mer och mer börjar tvivla på en tvåstatslösning i Israel och snarare tror på en sydafrikansk lösning, men att man i så fall behöver hitta en Mandela och en de Klerk.

I publiken satt Henry Asher, som också deltog i Ship to Gaza, och påminde om att den politiska framgången kom två dagar före den israeliska räden, alltså innan några dödsoffer krävdes.
– Redan den 29 maj fick jag de sista nyheterna ropade till mig från Hennings båt, att Ban Ki-moon krävde att blockaden ska upphävas, att Netanyahus besök hos Obama var inställt och att Ashton protesterat mot blockaden. Framgången fanns alltså innan.

Akt 3: En tickande bomb – ”Det islamistiska hotet” och hur det hanteras
Efter självmordsbombningen i Stockholm, hur hanterar vi hotet från islamismen och hur beskirver vi islam som religion och islam som terrorism?
Henning Mankell: – Kvällstidningarna är gapiga, spekulativa och vill skrämma, skrämma, skrämma och det är ett otroligt nederlag. Andra eller vissa försöker säga att i alla världsreligioner utom buddismen existerar fundamentalism som kan få otäcka uttryck, och där man kidnappar religionen för egna syften. Det finns inget i Koranen som motiverar fundamentalistisk terror.
– Men det går inte att jämför religionernas makt. Islam är en mycket mer totalitär religion, man får kanske gå tillbaka till 1700-talet i Sverige för att se samma motsvarighet bland prästerskapets makt inom kristendom som den makt imamerna har idag.

Moderatorn Erik Blix nämnde att det finns 400 000 muslimer i Sverige, av vilka 98 000 tillhör något samfund och 300 000 har flytt från religiöst förtryck. Var finns deras röst?
Henning Mankell: – I svensk modern historia dömer vi alla romer på ett sätt och alla muslimer får en kollektiv skuld. I min tilltro till upplysningen och dialogen kan journalister spela en mycket mer aktiv roll än de gör idag. Vi kan också alla fördjupa närheten till de människor vi är rädda för.

Ett av de sista orden fick Henry Asher, som blev glad när muslimska företrädare i Sverige tog avstånd från självmordsbombningen, samtidigt som han ifrågasätter krav på kollektiva avståndstaganden.
– Ingen kräver att sverigedemokrater ska ta avstånd från högerattacker i Europa, precis som judar inte ställs till ansvar för Israels handlingar.
Han nämnde också att enligt Europol har 0,3 procent av terrorattackerna i Europa de senaste åren begåtts av muslimer och 70 procent av personer som har högeranknytning eller är nationalister.

/Styrelsen PK Västra