Privatlivets helgd stärks på yttrandefrihetens bekostnad

Referat av Publicistklubbens debatt 7 december: ”Göran Lambertz testamente”
I panelen förutom Lambertz: Maria Abrahamsson, Susanne Wigorts Yngvesson, Helena Giertta, Sofia Mirjamsdotter, Anders R Olsson. Moderator PK:s ordförande Ulrika Knutson.

Efter att Publicistklubbens guldpenna delats ut till kulturjournalisten Maarja Talgre utfrågades i kvällens debatt den nyligen avgångne justitiekanslern Göran Lambertz om sin tid som JK och sin del i yttrandefrihetskommittén. Den utreder en ny tryckfrihets- och yttrandefrihetslagstiftning anpassad för den nya tekniken och de nya medierna.

Sofia Mirjamsdotter bad Lambertz att precisera vad i dagens verklighet som går emot tryckfrihetsförordningen.
”Att meddelarfriheten inte gäller i bloggvärlden”, sa Lambertz, ”och att du behöver ett utgivningsbevis för att du som bloggare ska få del av samma yttrandefrihet som en tryckt tidning har.”
”Påtvinga inte oss bloggare något som vi inte har begärt och inte har någon nytta av”, sa Mirjamsdotter. ”Jag som bloggare utan utgivningsbevis tar ansvar för allt som sägs på min blogg”

Men det är ju aldrig nån som åker dit, inflikade Maria Abrahamsson och ville veta om utredningen kunde tänka sig att inskränka yttrandefriheten för hån och kränkningar på nätet.
Vi måste ha ett skydd av privatlivet som ligger högre än det gör idag, sa Lambertz, men begränsade det till ”oförsvarliga kränkningar”.

Anders R Olsson höll med om att sådana existerar men gav samtidigt en historisk belysning åt oron: Yttrandefriheten har aldrig varit till för alla utan bara ett fåtal. Detta fåtal har med tiden omfattat allt fler och idag gäller yttrandefriheten för första gången så gott som alla. Varje skifte där fler fått del av yttrandefriheten har varit plågsamt för makten som fruktat att folk ska yttra sig ”fel”. Men det har alltid gått bra. ”Så det gäller att ta det kallt nu, problemet med kränkningar på nätet kommer att lösa sig på sikt”, menade Olsson.

Lambertz berättade att han som JK hade velat driva något fall med en ”mer vanlig” människa (än Mikael Persbrandt) som råkat ut för kränkningar i media, men inte lyckats uppbringa ett enda.
Susanne Wigorts Yngvesson diskuterade yttrandefrihetens status av helig ko och huruvida det kan vara ett problem att den ges högre status än andra rättigheter. Lambertz ansåg att den i avvägningen mot andra rättigheter ska väga tyngre.

Helena Giertta oroade sig för de inskränkningar av yttrandefriheten som trots allt nämndes. Om man inte ser upp är snart hädelselagstiftningen tillbaka, menade hon.
Lambertz avfärdade det och sa att journalisterna borde sluta tala i termer av sluttande plan vad gäller tryck- och yttrandefriheten. ”Vi är inte på väg mot hädelselagstiftning. Men om det blir det så kommer beslutet att vara fattat i demokratisk ordning av förtroendevalda. ”Förlita er på demokratin!”

Lena Andersson

Uppdaterat 2010-02-14: Föreningen FiB-juristerna har på sin hemsida publicerat en utskrift av hela debatten. Läs den här.