Ordföranden har ordet om 2014

Nils Horners sista reportage handlade om afghanska kvinnors oro inför det väntande valet. Det sändes den 11 mars 2014. Samma dag sköts han till döds på en gata i Kabul.

Mordet på Sveriges Radios utrikeskorrespondent tycks förbli ouppklarat. Och det blev en skakande påminnelse om de risker journalister tar för att berätta vad som sker i världen.

Det satte fokus på frågor om vilka krishärdar redaktioner vågar sända sina medarbetare till och vilken säkerhet som krävs, men också om villkoren för de frilansare som åker till farliga platser.

Nils Horner som var en enastående världsreporter, unik i sitt slag, tilldelades postumt Publicistklubbens Stora pris för 2014 för att han: ”genom sin utrikesrapportering med detaljskärpa, nerv och mänsklig närvaro hjälpt oss att göra världen mer begriplig”.

Priset mottogs av hans syster Ingrid Horner i samband med det särskilda Yttrandefrihetsseminarium Publicistklubben ordnade den 12 maj 2014 till Nils Horners minne. Publicistklubbens pris till Anna Politkovskajas minne utdelades också vid seminariet. Det gick till Abdulahi Hussein, som smugglat ut filmmaterial från den etiopiska delstaten Ogaden som bevisade tortyr och andra övergrepp från regimen.

Vid seminariet diskuterades risker med utrikesrapporteringen. Men också vad som kan göras för att sätta press på Eritrea där den svenska journalisten Dawit Isaak orättfärdigt och utan rättegång sitter fängslad sedan den 23 september 2001.

Vi diskuterade också det som blivit den svenska journalistiken största arbetsmiljöproblem: hot, hat och trakasserier, ofta framhetsat via organiserade kampanjer på nätet. Flera studier – från Utgivarna och Journalistförbundet – har under året visat att närmare hälften av journalisterna blivit utsatta för sådana kränkningar de senaste åren. Mest oroande är att var fjärde som utsatts uppger att de ändrat sin bevakning som en följd av detta. Hot och hat leder till självcensur. Hatet söker sig också enkla – ofta anonyma – vägar via nätet. Journalister som granskar främlingsfientliga och invandringkritiska rörelser utsätts. Men problem med hot och hat finns även inom andra bevakningsområden, som organiserad brottslighet, sport och kultur.

Hat och hot mot journalister har varit återkommande ämne vid Publicistklubbens möten.

Och det går inte att sammanfatta 2014 utan att nämna det som inledde 2015. Klockan 11.30 den 7 januari tog sig två män tog sig in på satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris och mördade kallblodigt tolv personer, däribland tecknarna Cabu, Charb, Tignous, Honoré och Wolinski. Manifestationer, uttalanden och protester, under ledordet ”Je suis Hebdo” ägde rum runtom i världen. I Frankrike samlades miljontals för att demonstrera sitt stöd för det fria ordet. Och vi var många som samlades i vinterkylan på Sergels torg i Stockholm i samma ärende den 11 januari 2015.

Publicistklubben i Stockholm ordnade den 26 januari 2015 en särskild debatt om satirens gränser, följd av en diskussion om säkerhet för redaktioner där rikspolischefen och säpochefen medverkade. PK Väst höll den 16 februari 2015 en debatt på temat: ”måste man gilla det man försvarar i tryckfrihetens namn?” Satir är publicistik.

Det markerades med att Publicistklubbens Guldpenna för 2014 tilldelades mångsysslaren och radiosatirikern Erik Blix. Motiveringen löd: ”Regelbundet häcklar han landets politiska elit med en träffsäkerhet och finess som oftast är mer informativ och alltid mer underhållande än vad politikerna själva åstadkommer.”

I ett land med yttrandefrihet måste det råda stor tolerans för ordets frihet. Alla försök att med hot och våld inskränka denna frihet ska med kraft fördömas.

Konstnären Lars Vilks lever under ständiga hot. Inbokade framträdanden avbokas i rädsla för våld. Mot detta är det självklart för oss att reagera och protestera. Det är oacceptabelt i ett demokratiskt, öppet samhälle, att låta våldet triumfera.

Medlemsantalet är fortsatt högt. Publicistklubben företräder 4.600 medlemmar i hela Sverige, varav 2.900 i Stockholm. Som ny ordförande har jag besökt PK:s olika kretsar och även för PK:s räkning medverkat i manifestationer för Dawit Isaak och i arrangemanget ”100 grävare” i Hässleholm där villkoren för granskning diskuterades sedan lokala politiker försökt påverka rapporteringen. Föreningens utgifter har hållits nere och vår ekonomi är god. Hiertanämnden har tagit emot ett stort antal stipendieansökningar och fördelat nära två miljoner kronor i stipendier.

Svensk medievärld är stadd i snabb förändring. Kompetensskifte och omställning är ledord i övergången till det nya. Gamla medarbetare fasas ut för att ge plats åt nya med mera multimedial kompetens.

Mediekoncernerna söker nya fungerande affärsmodeller när de ser hur de yngre läsarna ratar papperstidningen. Det satsas digitalt, på webb-teve, poddar och sociala medier. Public service ifrågasätts eftersom SR:s och SVT:s digitala satsningar sägs slå undan fötterna för tidningskoncernernas arbete med att övergå från papper till digitala medier.

Den digitala omställningen och nytänkandet i jakten på lönsamhet, väcker nya publicistiska frågor. Om journalistikens räckvidd. Dess roll i demokratin. Och om vad det gör med trovärdighet och oberoende när barriärerna mot det som förr avfärdats som textreklam luckras upp.

Allt detta ska Publicistklubben engagera sig i och diskutera. Vi är med och driver den förändring från pressetik till medieetik som inletts för att anpassa systemet till en tid då olika medieformer flyter samman. Förhoppningen är att Pressombudsmannen, PO om några år ska få ett vidgat uppdrag och kunna kalla sig Medieombudsmannen, MO.

Journalistiken är i omvandlingstid på flera vis. Åsiktsjournalistiken har fått en renässans, liksom den politiska journalistiken. Bevakningen av EU-valet och riksdagsvalet 2014 var intensivare än någonsin.  Kvällstidningarna satsade stort, bland annat på egna webbsända tevedebatter.

Partiledarna som medverkade i Publicistklubbens traditionella eftervalsdebatt den 23 oktober 2014 berättade bland annat att de aldrig haft så många utfrågningar och debattprogram att vara med i. Medierna uppfyllde sitt demokratiska uppdrag under supervalåret 2014.

Samtidigt varnar medieforskare för att demokratin kan vara i fara när bevakningen i glesbygden rustas ner.

TV4 har under året stängt sina lokala redaktioner. Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan har gått samman. Dagbladet i Sundsvall och Folket i Eskilstuna har lagts ner. Journalister har sagts upp på tidningar landet över. Rader av lokalredaktioner har försvunnit och hundratals journalister har förlorat jobbet de senaste åren.

Och det har bara börjat. De närmaste tio åren blir troligen några av de mest dramatiska i svensk presshistoria.

Publicistklubben kommer inte att sakna frågor att diskutera under de år som väntar.

Björn Häger, ordförande