Referat och tv från debatten om valrörelsen

Fula? Nej. Skitiga? Nej. Elaka? Inte särskilt.
Höstens första panel hos PK Stockholm köpte inte kvällens rubrik, som gällde ”medierna i valdebatten” . ”Väl ytliga” tyckte dock de två deltagarna med partipolitisk bakgrund – bättre än någon gång tidigare, ansåg journalisträven K-G Bergström.

Samma dag som debatten hölls hade ett anonymt nätverk av journalister, under namnet Den Allierade Journalisten, på Aftonbladets kultursida hävdat att den svenska dagspressen på nyhetsplats gynnar Alliansen.

De anonyma citerade bland annat medieforskaren Ester Pollacks granskning av ett ett antal förstasidor i Aftonbladet, Expressen, SvD och DN, som visar att Mona Sahlin beskrevs negativt i betydligt högre grad än Fredrik Reinfeldt.
Den som försöker bevisa att det finns en politisk agenda på nyhetsplats får det mycket svårt, kommenterade Aftonbladets chefredaktör Jan Helin som med kollegan Thomas Mattsson samtalade med PK:s ordförande Ulrika Knutson före debatten.

Båda tycker att att årets valrörelsen varit bra, eftersom det för första gången står två block emot varandra på valdagen. Båda tycker också det är helt rimligt att rapportera om att socialdemokraterna kanske gör sitt sämsta val på närmare 100 år och Mona Sahlin får låga betyg i förtroendeundersökningarna.
Mest mejl får jag från rasande Sverigedemokrater som protesterar mot att de inte får tillräckligt med plats i debatten. Och så finns det de som tycker att Expressen förhärligar Maria Wetterstrand, sade Thomas Mattsson.

I debatten som följde ansåg flera att det har varit en ”underlig”, eller kanske ”ovanlig” valrörelse. PR-konsulten Ulrica Schenström, som lämnade posten som Reinfeldts statssekreterare efter en beramad journalistmiddag, efterlyste mindre snuttifiering och mer analys à la 11000-teckensartiklar och manade också medierna till självgranskning:
–Svenska journalisterna har vant sig vid val där socialdemokraterna suttit i regeringsställning. Nu har vi en annan bild och då måste ni också lära er att bevaka politiken på ett annat sätt, sade hon.

Hennes kritik handlade mest om kvällstidningarna, detsamma gällde Jan Larsson, kommunikationsdirektör på Nordea, tidigare nära medarbetare till Göran Persson.
Det är som om politiken blivit en basketmatch, där det står 51-43 med tre minuter kvar. Någonting går förlorat när man förvandlar politikens innehåll till antal getingar och plus, ansåg han.

Johan Ingerö, webbredaktör på Neo, talade om ”den märkligaste valrörelse jag varit med om”, och menade att det blir förvirring när debatten inte är centrerad kring socialdemokraterna. Då blir det, med hans ord, ”mer Seinfeld än Reinfeldt”.
Men jag försvarar bröstpumpsdebatten, för den gjorde det tydligt hur politiker försöker klampa in i folks sovrum och ta från dem rätten att bestämma över sin egen privatekonomi.

Journalisten och bloggaren Julia Skott sade att medierna gärna vill tror att de sätter den politiska dagordningen, ändå ”kommer vi så fort nån nyser”.
Jag tycker inte det var några smutsiga tag från medierna, men det är klart att politikerna kan tycka det, för genom nätet kan vi journalister samla upp händelser från 60 olika platser i landet och därigenom ge rapporteringen stor kraft”, sade hon.
Politikjournalistveteranen K-G Bergström, numera frilans, sammanfattade valrörelsen som ”uppseendeväckande skandalfri” och informativ. Han tycker att det var sämre förr:
– Förstås blir det extra journalistisk spännande när två tydliga block står mot varandra. Men jag anser också att journalistiken blir bättre för varje val. Denna gång har till exempel flera medier följt upp politiska utspel och debatter och verkligen försök granska om påståendena stämmer.
Hans Strandberg

Inbjudan till debatten, med alla paneldeltagare här.