Gelotte om konflikten med Hjörne

Det är inte bara bildjournalistiken som är pressad. På PK Västs fullsatta januarimöte avslöjade GP:s ledarskribent Gert Gelotte varför läsarna inte längre får veta vad han tycker om Israels agerande i Palestina.

Helsingborgs Dagblads kulturchef Gunnar Bergdahl var tagen av vad Gert Gelotte berättade.
– Jag blev väldigt berörd. Det var strongt att berätta. Samtidigt känner man den största oro för hur Sveriges näst största morgontidning styrs opinonsmässigt. Det är bara att hoppas att Stampenimperiet inte växer ännu mer, sa Gunnar Bergdahl innan han tog över som debattledare på den del av PK-mötet som handlade om bildjournalistik.
Uppgifterna om Gerts Gelottes konflikt med GP:s huvudägare och politiske chefredaktör Peter Hjörne har cirkulerat i journalistkretsar en längre tid.

Nu pratade GP:s ledarskribent öppet om hur han själv ändrade sin världsbild efter en resa på Västbanken, och han gav sin version av varför han inte längre skriver om saken i GP. 

Konflikten uppstod redan efter att Gert Gelotte skrivit den första av fyra krönikor efter sin Palestinaresa. Det var fyra texter som bröt mot GP:s traditionellt Israelvänliga linje på ledarsidan.

– Det blev ett herrans liv. Peter Hjörne blev väldigt upprörd. Jag vet inte, men jag tror att han tillät mig att publicera alla fyra artiklarna eftersom det redan var känt bland andra journalister att de var planerade, sa Gert Gelotte.
– Peter pratade allvar med mig i telefon. Det var ett antal samtal på ledarredaktionen. Det pågick under lång tid. Jag tyckte länge att jag befann mig i någon sorts limbo. Jag visste inte vad jag fick skriva, och vad jag inte fick.

För att testa gränserna skrev han en artikel som, enligt hans egen uppfattning, enbart byggde på offentliga fakta från FN och det svenska utrikesdepartementet. Den fick inte publiceras och det blev nya samtal med Peter Hjörne.
– Slutresultatet blev att jag hade att välja mellan att ställa upp på GP:s linje eller att inte skriva alls. Då har jag valt att inte skriva.

– Förstå mig rätt, jag anser inte att jag är illa behandlad. Ledarredaktionen är en väldigt trevlig arbetsplats. Och arbetar man där får man göra valet, antingen ställa upp på tidningens linje eller inte skriva. Det är inte synd om mig, möjligen om GP:s läsare.
Gert Gelotte berättade också om sin inre resa när han omvärderade synen på Israel-Palestina-konflikten.

– Jag levde i villfarelsen att det största hindret mot en tvåstatslösning var palestinsk terrorism. Men man behöver inte resa länge där nere innan man förstår att det är helt fel. Sedan börjar man fundera över sig själv, hur har jag kunnat leva så många år i tron att det är offrets fel? Det är aldrig offrets fel. Och här är det tydligt vem som är offret.
Vad skulle då Gert Gelotte vilja skriva om Israel-Palestina-frågan, om han fick?

Mycket, framgick det av samtalet med PK:s styrelseledamot Karl-Axel Jansson. Så här svarade Gert på frågan om hur konflikten skulle kunna få ett slut:
– Jag hyser ett orealistiskt hopp om att Barack Obama skall ha fattat vad det handlar om. Det är bara USA som har makten att tvinga Israel att lämna Västbanken och bryta blockaden av Gaza. Det är där man måste börja.
– Israel måste tvångsförflytta en halv miljon bosättare som ockuperar 40 procent av Västbanken. Det är den enda lösningen. Annars finns ingen fred i sikte. Då slutar det med att den ena parten gör slut på den andra.

Kvällens huvudämne
Men det var bildjournalistikens villkor som var kvällens huvudämne.

I panelen fanns DN:s bildchef Roger Thuresson, Anna Gullmark som är programansvarig för utbildningen i bildjournalistik vid Mitthögskolan, GP:s bildchef Anders Håkansson och Julia Tedroff , bildvetare och lärare på Högskolan för film och fotografi.
Det blev en bred och intressant diskussion om journalistikens villkor. Den handlade om allt från mediernas ekonomi till bildens betydelse, den tekniska utvecklingen och journalistyrkets snabba förändring.

För att inte tala om hur konsumenternas utbud förändras på medieområdet, och vad det betyder för vårt sätt att arbeta med bilder.
Missade du debatten? Beklagar, men inget skrivet referat i världen kan göra den rättvisa.
Vi hade behövt ha en webbkamera på plats.

Och var du inte där missade du också frilansfotografen Emelie Asplunds bildvisning och berättelse från arbetet med boken och utställningen Singel i Japan.
Nästa möte blir 23 februari. Det blir ett minst lika spännande program.
Då får du chansen att höra Hannes Råstam berätta om hur det var att göra dokumentärerna om Thomas Quick.