Referat: PK:s stora pris och debatten om EU-bevakningen

Deltagarna i måndagens debatt om EU-bevakningen var som helhet mycket positiva till de svenska medierna. Vi har blivit mycket bättre, sade de – man undrar hur de känner när valet är över?

Innan debatten startade delade PK:s ordförande Ulrika Knutson ut PK:s stora pris till Ulf Elfving. Motiveringen lyder: ”Den lågmälda följdfrågans mästare har i decennier fått barn och vuxna att berätta om allvar och skoj. Mediesveriges kanske allra bästa lyssnare är det yppersta beviset på att en snäll journalist inte behöver vara menlös.”

PK:s traditionella eftervalsdebatt hölls denna gång före valet, av praktiska skäl eftersom detta var vårens sista möte. Så det blev en diskussion, under ledning av Annika Ström Melin, om hur svenska medier utvecklat sin bevakning av Bryssel och Strasbourg och hur de klarat upptakten inför årets val.

– Det känns som om vi ser en ambitiösare EU-valbevakning den här gången. Alla medier rapporterar, på nätet, i tidningar i direktsändningar. Högre ambitionsnivå innebär i sin tur att vi blir bättre att förklara gentemot mot väljarna. Men en viktig fråga är om även lokaltidningar har orken att bevaka EU, som annars lätt blir en riksfråga”, sade Marita Ulvskog (S).
Hon fick medhåll av många, till exempel EU-veteranen Marit Paulsen, som är folkpartiets förstanamn den 7 juni:
– De frågor jag får nu är mer kvalificerade, det är inte så mycket ludd och lurv, myterna har tonats ned. Tidigare var frågorna från de politiska journalisterna ibland obesvarbara, nu känns det som vi kommit till punkten att det går att svara ja eller nej på vettiga frågor.

Hanna Löfqvist (V) fyllde på med beröm:
– Det är större tryck i bevakningen än 2004 – med ambitiösa hemsidor och bilagor och det är bra att arvodena och lönerna kommit upp på bordet.
Fast Ella Bohlin (KD) ansåg att medierna är yrvakna och ett tag gått i otakt med det engagemang hon mött hos allmänheten. När partiet hade valupptakt i januari var intresset iskallt, hävdade hon.
– Men nu är det plötsligt svårt att få in alla som vill ha radiointervjuer i min kalender. Vi har en anorektisk EU-debatt mellan valen, jag skulle vilja se bevakning året runt.
Journalisten Isabella Lövin kandiderar för miljöpartiet, det var hennes prisbelönta bok om överfiskningen som ledde henne till EU-politiken:
– Det känns spännande, men också ovant. Tempen har höjts sista veckan, alla tävlar om att förklara EU. Det jag saknar är en skildring av hur ledamöterna jobbar i grupper, måste samarbete med partier från andra länder i Europa. Jag hoppas också att medierna inte förstärker bilden av EU som elefantkyrkogård dit partierna skickar folk man vill bli av med.
Hon gillar inte det hon kallar personfixering, medan Christofer Fjellner (M) tycker den är ”skitbra”:
– Personen spelar större roll i EU, där det inte finns fasta majoriteter. Jag saknar dock en mer ingående bevakning av parlamentet och jag tror att om medierna fortsätter påstå att det blir lågt valdeltagande kan det skapa en självuppfyllande profetia.
Även Junilistans Sören Wibe anser att EU-bevakningen blivit allt bättre, och betonar mediernas betydelse.
– Under förra valet innebar tre fyra positiva tv-inslag på raken att Junilistan fick höga procenttal. Den här gången är det kanske Piratpartiet som får rollen som uppstickare Jag klagar inte, det är spelreglerna.
Centerns Lena Ek sade att ”vi är i händerna på er” men anser att svenska medier – i motsats till franska, tyska och brittiska – bevakar utskotten för lite.
– Här förs mycket viktiga debatter som är helt öppna – vilket helt går emot bilden av EU som någonting ogenomträngligt och långt borta.

Hans Strandberg