Referat från debatten: PO i blåsväder

Mest kritisk mot PO:s samlade bedömningar var Peter Wolodarski, som ansåg att Yrsa Stenius saknar pressetiskt gehör, vilket han återkom till flera gånger under kvällen. Han byggde sin uppfattning på ett flertal av hennes bedömningar där han ansåg att hon inte stått på tryck- läs- och yttrandefrihetens sida utan för mycket på den enskilda medborgarens behov av skydd. Även när denne hotar journalister och saknar fog för sin klagan.

Yrsa Stenius svarade med att säga att om hon hör och ser en människa i nöd och förtvivlan som gör ett verbalt övertramp, som kan tolkas som ett hot, så beaktar hon nöden, förtvivlan och människans utsatthet. Chefredaktörerna är de som har makten, inte den vanliga människan som blir utsatt för journalistiken. Och PO är inte till för chefredaktörerna, utan för att tillvarata allmänhetens intressen, det framhölls av både Stenius och Jan Mosander.
Yrsa Stenius: ”PO ska trygga yttrandefriheten inte genom at backa upp allt som sägs utan, yttrandefriheten till fromma, också ska tala om vad som är olämpligt att säga.”
Gefle Daglbads Christina Delby Vad-Schütt var besviken och förvånad över hur PO och PON hanterat frågan om ett påstått utpekande i hennes tidning. Hon oroade sig för lokaljournalistikens möjligheter om man måste vara så återhållsam med uppgifter att man till slut bara kan skriva ett hotellet x brann i staden y.

Yrsa Stenius inskärpte att ju mer läsarna kan identifiera en person, desto försiktigare måste man vara med förklenande detaljer om vederbörande.
Johan Hirschfeldt framhöll vikten av att det pressetiska systemet inte ägnar sig åt prejudicerande beslut. Nämndens beslut ska ses som avgöranden i enskilda fall. Hänvisningar till tidigare beslut förekommer inte. Det vore ett otyg att få en stel regelbank.

Samtalsledaren och chefredaktören på tidningen Journalisten, Helena Giertta, frågade panelen om PO var i sådant blåsväder att lagstiftning lurar runt hörnet? Det trodde och hoppades ingen.

Yrsa Stenius konstaterade att Sverige har en ovanligt hög etisk standard även i den kommersiella pressen. ”Ordets makt är frihet under ansvar”, sa hon. ”Ansvariga utgivare i Sverige har större makt än några tidningsutgivare än någonstans i världen. Denna makt måste de värna genom att sätta upp restriktioner för sig själva. Om man i frihetens namn kräver att vi ska tillåta allting kommer de anständighetskrav som allmänheten har att gå in i lagstiftning i stället. Och då kan man inte längre bryta mot den, då måste man följa.”

Lena Andersson