Direkt från debatten om Afghanistan

Kvällen började med vad som blev en utfrågning av Daniel Sandström, chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet och Per Svensson, reporter på samma tidning, om mediernas bevakning och behandling av skotten i Malmö. Men ganska snart kom det att handla om hur övriga Sveriges och utrikes media har behandlat Malmö som stad. Både Per Svensson eller Daniel Sandström tyckte att det har blivit helt fel när de här händelserna i andra medier beskrivits som en invandrarproblematik.

– Som malmöbo känner man sig oerhört främmande i den här rapporteringen, sa Per Svensson, vi bor i en oerhört trevlig stad, fortsatte han.

Daniel Sandström menade att det är slarvigt uttryckt när man beskriver det som att någon skjuter på invandrare, han ville hellre uttrycka det som att; någon skjuter på malmöbor.

Och Per Svensson beskrev en verklighet där han aldrig blivit så hånad och utsatt på nätet som när han i tidningen skrev att Malmö är en bra stad.

Kvällens debattämne var om vi får veta sanningen om kriget i Afghanistan, och vilken roll politikerna, försvaret och journalisterna spelar?

I panelen deltog Rolf Porseryd, utrikesreporter på TV4, Christina Gustafsson, utrikeschef på Ekot, Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dagbladet, Åsa Tillberg, redaktionschef på Dagens Nyheter och Erik Lagersten, informationsdirektör i Försvarsmakten.

Själva debatten började i frågeställningen om vi verkligen får veta sanningen om vad som händer och varför. Erik Lagersten från försvarsmakten ställde genast den retoriska frågan vad motsatsen skulle vara, att försvaret mörkar, alltså inte berättar sanningen, och det, sa han, att det gör vi inte. Det vill säga, försvaret berättar så gott man kan det man vet.

Däremot sa Erik Lagersten att det kanske var så svårt att förstå vad det är som händer i Afghanistan, inte bara för allmänheten och media utan också för militärerna. Och just därför blir det svårt att rapportera och berätta om vad det är som händer. Det finns en ovana att hantera information om konflikter menade han.

Christina Gustafsson sa att; ”den sanning vi ser den får man via Ekot – men att påstå att vi visar allt, det kan vi inte göra”.

Och Rolf Porseryd menade att vi inte får sanningen eftersom vi helt enkelt inte finns på plats hela tiden.

Mikael Holmström ville att debatten också skulle handla om politikerna, och sa att han trodde att de inte förstår att vad kriget egentligen handlar om, det är att man ska utrota terrorismen.

Rolf Porseryd berättade om vad som hände när fotografen Ulf Strömberg sköts till döds i Afghanistan 2001. Och Christina Gustafsson sa att man efter den händelsen har blivit oerhört mycket mer försiktig när man skickar ut reportrar till riskfyllda uppdrag. Och Rolf Porseryd menade att den här mer försiktiga hållningen har lett till att vi heller inte finns på plats när vi kanske borde göra det. Det handlar om områden som Irak, Gaza, Mexiko och Somalia, där vi inte får veta riktigt vad som händer för att vi inte vågar vara där.

– Vi kan inte bara backa för att uppgiften är svår, sa han, för då tycker jag att vi tappar fokus.

Mikael Holmström menade att problemet är att det sen kalla kriget tog slut inte längre finns reportrar som kan och förstår något om krigsmakten och hur den talar. Den bristen leder till att vi inte får den rapportering vi borde ha.

Men på Ulrika Knutsons fråga, om det saknas reportrar som kan tillräckligt mycket, sa Åsa Tillberg att de visst har tillräckligt många reportrar, det handlar bara om att ”vi måste kunna lita på att de ger oss tillförlitlig information” och att ”de inte tar onödiga risker”.

Slutligen ville Ulrika Knutson ha svar på frågan hur rapporteringen kan bli bättre.

Åsa Tillberg trodde att de kommer att resa mer till Afghanistan, Christina Gustafsson tyckte att det vore bra att satsa på att fler reportrar fick säkerhetsutbildning så att redaktionen inte var beroende av några ytterst få reportrar som kan bevaka områden med hög risk, och Rolf Porseryd menade att det både handlade om större resurser till utrikesbevakningen och om en större penetrering av vad de svenska trupperna gör och åstadkommer. Och han avslutade debatten med sin egen åsikt att; ”då kanske vi kommer fram till att det inte blir så mycket för de miljarder vi sätter in utan att vi i stället för över dem till civil verksamhet och lämnar landet för gott”.

Lena Scherman

Läs mer om program och deltagare i panelen här. Gellert Tamas hade fått lämna återbud, kvällen inleddes därför med ett samtal med Daniel Sandström och Per Svensson från Sydsvenska Dagbladet.