Referat från debatten: Moralpanik och juridik

Publicistklubbens debatt måndagen den 14 mars 2011 handlade om konflikten mellan yttrandefrihet och lagen mot barnpornografinnehav i tecknad form. Under rubriken ”Moralpanik och juridik” dryftade panelen (Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen, Jens Liljestrand, författare och kulturjournalist, Anna Skarhed, Justitiekansler, Mårten Schultz, professor i civilrätt, och Jenny Morelli, chefredaktör på Fotografisk tidskrift) frågan med utgångspunkt i ett aktuellt fall där serietidningsöversättaren Simon Lundström fällts för barnpornografiinnehav på grund av de japanska serier han har i sin ägo och som arbetsmaterial.

Kvällen inleds med utdelande av Publicistklubbens pris till Anna Politkovskajas minne som i år tilldelas Fredrik Gertten.

Simon Lundström intervjuades av moderatorn och PK:s ordförande Ulrika Knutson och berättade att serier, Manga på japanska, är en högt värderad litterär vuxengenre i Japan. Pornografi är en väsentlig underavdelning, även med barn. Det hör till hans arbete som forskare och översättare att inneha och ta del av det han behöver. Anledningen till att han trots det äger relativt få pornografiska japanska serietidningsbilder – men tillräckligt för att polisen vid sin husrannsakan skulle hitta underlag för fällande dom – är att de sällan är lika litterärt intressanta som de icke-pornografiska, förklarade Lundström.

Jens Liljestrand påtalade att vi befinner oss på ett sluttande plan mot inskränkt yttrandefrihet när lagen inte gör skillnad på sexuella övergrepp som sådana och tecknade bilder av barn i sexuella situationer.  Den psykologiska orsaken till samhällsförskjutningen i denna riktning hänförde han till idén att inget längre är heligt i Sverige, varför alla idéer om helighet idag läggs på barnet.  Vilken agenda eller diskurs man än försvarar eller framför, från reaktionärer till progressiva, så hänvisas det alltid i det politiska samtalet till barnen, framhöll Liljestrand.
Juristen Mårten Schulz bekräftade detta genom att påtala att barnpornografilagen är en anomali då den är undantagen från tryckfrihetslagen. Man har sorterat bort barnpornografin ur yttrandefriheten, vilket han fann märkligt.
-Dokumenterade övergrepp på barn ska vara kriminaliserade, annat är gränsfall och ska hanteras som gränsfall, sa Schultz.

Jenny Morelli anförde att självcensuren bland fotografer har blivit stark som en följd av samhällets ökade nervositet inför barns nakenhet och misstänksamheten som följt av den barnkroppens sexualisering som paradoxalt nog uppstår i en kollektivt utlevd ängslan för just sexualisering.
Olof Risberg från Rädda barnen menade att man trivialiserar sexualbrott mot barn genom att tillåta dem i tecknad form. Han framhöll att det självklart är ett grövre brott att fotografera en brottslig handling än att gestalta den i teckningar, men att även det senare är ett brott om än mer ringa.
Jens Liljestrand påpekade att barnpornografibrott inte kan vara ringa. Det är eller inte är. Och han konstaterade att med Risbergs, och lagens, resonemang måste även serieteckningar som porträtterar våldtäkt mellan vuxna förbjudas eftersom tecknaren gestaltat en sexualakt som är förbjuden. Vilket inte är fallet. Vilket antyder att det är något annat och outtalat detta handlar om än brottsbekämpning. Vad detta något är överläts åt lyssnaren att fundera över.

Lena Andersson