Det fria ordet behöver läckor

Det fria ordet gillar inte monopol. Det är därför det läcker. Alla journalister har alltid varit och kommer alltid att vara beroende av läckor. Att läckorna har rätt till lagligt skydd är en av poängerna med svensk tryckfrihetslagstiftning.

Att Wikileaks skakar makthavare över hela västvärlden är begripligt. På kort sikt ställer läckorna förstås till stor oreda för västvärldens diplomater, politiker och underrättelsetjänster. Men att ropa på censur och kräva att Wikileaks servrar ska stängas tätar inga läckor. Och vad värre är; det är oförenligt med demokratins syn på yttrandefrihet. Det fria ordet är en mänsklig rättighet i en demokrati. Därför är många av de amerikanska reaktionerna på Wikileaks häpnadsväckande – och helt oacceptabla.

Fox News önskar livet ur Assange och jämför Wikileaks med Al Quaida. Sarah Palin påstår att Assange ”har blod på sina händer” och amerikanska UD anser att han inte ”förtjänar en journalists beskydd.” Redan har flera av Wikileaks amerikanska servrar kopplats ner, och den franske industriministern Eric Besson har gett sina jurister i uppdrag att hitta de franska servrarna. Detta måste kraftfullt fördömas, också av den svenska regeringen. Om det blir nödvändigt måste Sverige garantera Wikileaks yttrandefrihet.

Den svenska tryck- och yttrandefriheten är inte självklar – tvärtom satt under hård press. Att i denna stund stenhårt försvara den borde vara självklart för alla som står upp för ett öppet och fritt samhälle.

Wikileaks avslöjanden är obekväma, men tryck- och yttrandefriheten finns inte heller till för att vi ska ha det bekvämt utan för att vi ska upplysas och utvecklas.

Publicistklubbens styrelse
genom
Ulrika Knutson, ordförande