Årsboken 2012: Ordföranden har ordet

Om filosofen John Stuart Mill skulle återuppstå och kunde spana in hur vi har det med yttrandefriheten idag tror jag han skulle bli förvånad. Och ganska besviken. I Sverige har vi en av världens äldsta yttrandefrihetslagar, från 1766. Här blir ingen kastad i fängelse för sina åsikter, här kan alla uttrycka precis vad de tänker och känner, på gator och torg, på tidningars debattsidor, på Facebook, Twitter, Newsmill och på Publicistklubben – det finns massor av arenor för debatt.

John Stuart Mills bok ”Om friheten” (1859) genomsyrades av en tro på människors förmåga att hantera friheten och hävdade grundtesen att vuxna individer bör vara fria att göra vad de vill så länge de inte skadar andra. Därför skulle alla ha rätt att yttra sig, hur tokiga eller felaktiga åsikter de än hade. För sanningen skulle segra, förr eller senare, om människor fritt fick uttrycka vad de tänkte.

Hur mår yttrandefriheten idag, drygt 150 år senare?

Det största hotet mot yttrandefriheten idag står näthatarna för. Många journalister, ofta kvinnor eller journalister med invandrarbakgrund har vittnat om det fruktansvärda hat och hot som de utsätts för. Flera har också berättat om hur reaktionerna på nätet påverkar skrivandet, självcensuren slår till och man börjar undvika vissa ämnen. Många tidningar har stängt ner sina kommentarsfält därför att vissa ämnen väcker så mycket näthat. En av internets demokratiska debattmöjligheter är därmed borta, tyvärr. Det går dock att beivra hot och sådant som kan uppfattas som ärekränkande, även om det framförts på nätet. Återstår emellertid att lagen kommer ikapp verkligheten. Flera försök pågår för att skapa en ny praxis inom detta område.

Det finns också en diskussion kring vilka som ska få vara med och debattera. ”Våga vägra ta debatten” är ett uttryck som myntats av Ung Vänsters f d ordförande Ali Esbati. Ger man rasistiska och antifeministiska krafter luft under vingarna om man bjuder in dem till debatt?

Under året som gått har både PK södra och PK Stockholm råkat ut för kritik i samband med att man bjudit in kontroversiella personer. När Publicistklubben i Stockholm skulle diskutera ”Hur stoppar vi näthatet” bjöd vi in Mats Dagerlind från ”Avpixlat”, en invandrarfientlig websida utan ansvarig utgivare där näthat florerat från tid till annan.

PK södra mötte starka reaktioner när de bjöd in Lars Vilks och Ingrid Carlqvist, ”Dispatch international”, i höstas. Utanför lokalen samlades demonstranter som försökte stoppa mötet. De menade att Publicistklubben bidrar till att ”normalisera och stärka den nyfascistiska rörelsen genom att bjuda in dem”.

Är det fel att ge människor som står för åsikter man tycker illa om en plattform genom att bjuda in dem till debatt?   Det är en svår fråga som inte har något självklart svar. Om jag ger dig ett podium från vilket du kan uttrycka dina åsikter, har jag indirekt gett stöd åt dessa åsikter då?

I Storbritannien ordnades en debatt om yttrandefrihet vid Oxford Union Society 2007, dit man bland andra bjöd in Nick Griffin (från British National Party) och David Irving (känd förintelseförnekare). Många protesterade och menade att det var fel att ge dessa personer en plattform, De ansåg att man genom att bjuda in Irving gav stöd åt hans trovärdighet som akademisk historiker, vilket skulle kunna leda till att han tas på större allvar än han förtjänar.

De som bjöd in menade att det för debattens skull var viktigt att höra allas åsikter, även de som var frånstötande och att Oxford Union har en lång tradition av att bjuda in kontroversiella talaren, t e x Malcolm X. De menade att en inbjudan till just den plattformen inte innebar något stöd åt de åsikter som talaren står för.

Diskussionen påminner ganska mycket om den som varit kring Publicistklubbens inbjudan till Mats Dagerlind från Avpixlat och Ingrid Carlqvist från Dispatch international.

Vad är rätt? Vad tycker du?

Publicistklubben kommer att fortsätta att diskutera detta och andra kontroversiella ämnen.

Välkommen till våra debatter!

/Stina Dabrowski
ordförande Publicistklubben

Årsboken finns att ladda ned i sin helhet här.